1. Dagens väg mellan Hova och Gullspång byggdes i samband med kommunsammanslagningen på 1970-talet. Mycket lite finns kvar av de tidigare vägarna som innan dess bjöd på åtskilliga kringelkrokar.
Frågar man äldre Hovabor hur man åkte till Gullspång förr i tiden, kan man få det lakoniska svaret "det gjorde man inte!".
Den konflikten glömmer vi för tillfället. KAKs karta från 1937 visar förkrigstidens vägnät, som fanns kvar flera årtionden till:
Frågar man äldre Hovabor hur man åkte till Gullspång förr i tiden, kan man få det lakoniska svaret "det gjorde man inte!".
Den konflikten glömmer vi för tillfället. KAKs karta från 1937 visar förkrigstidens vägnät, som fanns kvar flera årtionden till:
Dagens väg nordväst över E20 är sig lik en bit, fram till strax efter Struppkärr och avtagsvägen mot Gudhammar/Delebäck. Sedan kan man tack och lov ta första avfarten till Bråta och följa den gamla byvägen, kantad av hus och gårdar. Och mitt på den möter man vägvisaren på första bilden härovan. Den står precis där punkten Bråta ligger på kartan.
Då pekar vägen till Gullspång rakt västerut, tvärs över Bråta mosse! Bort mot Midskog ungefär och den vägen finns kvar. Men är inte körbar hela vägen vill jag understryka!!! 1300 meter går bra, sedan ska man nog vända om man inte har terrängfordon.
Vägens andra ände hittar man 1000 meter söder om Midskogskurvan (på väg 200) längs vägen mot Lyrestad. Mellan de två röda ladorna går vägen ner förbi det grå boningshuset och in i skogen. Några hundra meter kan man nog ta sig.
Men jag vill gärna få berättat mer om den här vägen.
Då pekar vägen till Gullspång rakt västerut, tvärs över Bråta mosse! Bort mot Midskog ungefär och den vägen finns kvar. Men är inte körbar hela vägen vill jag understryka!!! 1300 meter går bra, sedan ska man nog vända om man inte har terrängfordon.
Vägens andra ände hittar man 1000 meter söder om Midskogskurvan (på väg 200) längs vägen mot Lyrestad. Mellan de två röda ladorna går vägen ner förbi det grå boningshuset och in i skogen. Några hundra meter kan man nog ta sig.
Men jag vill gärna få berättat mer om den här vägen.
Vägens början eller slut från Midskogshållet.
Så här beskrivs vägen igenom Bråta i inventeringen "Kultur på väg i Skaraborg" från 1997, där den värderades som en klass 1-väg:
Väg R 1208 U, Postgården-Bjärke
Vägtyp: Byväg i gränsbygd. Enskild grusväg, 2 140 m.
Beskrivning: Äldre sträckning av väg från Hova mot bl a Amnehärad. Är parallell till nya vägen och går Bråta-Backen-Kullen-Bjärke genom odlingsbygd med växelvis slättpartier och bergryggar. Vägen kantas av långa stråk av bebyggelse, där särskilt Bråta-Backen har karaktär av radby, med bebyggelsemönster delvis kvar från före laga skiftet. Den äldre bebyggelsen är delvis uppblandad med nyare inslag.
Representativitet: Typisk vägutformning och -dragning för länets norra gränsbygd.
Kontinuitet: By- och gårdsnamn kända sedan 1500-talet talar för att vägen har lång hävd i tid. Förhistorisk fornlämning vid Bjärke. Kontinuiteten är hög även på grund av att vägen fortfarande används vid sidan av den nya. Se även nedan!
Raritet: Sammanhanget med nya vägen visar på ett ovanligt tydligt sätt hur vägar byggts i olika tider. Mycket innehållsrik vägmiljö: artrik vägkantsflora, ängs- och hagmarkspartier, lönnallé (ca en km lång) och gott om stenmurar. Vidare finns en milstolpe, gamla vägräcken, mjölkbord samt en äldre vägvisare i järn. Mängden bevarade objekt är mycket värdefull och bidrar starkt till vägens kontinuitet; inte minst för att det tidigare 1900-talets numera sällsynta vägobjekt finns representerade (mjölkbord, räcke, vägvisare). Omgivande odlingslandskap är relativt välbevarat sedan laga skiftet. Inslag av naturlig betesmark finns.
Underlag: ONK-område (mycket höga värden).
Summaintryck: Välbevarad gränsbygdsväg med stark kontinuitet och stor variation i vägmiljöobjekten. Pedagogiskt exempel på olika tiders vägbyggen.
Väg R 1208 U, Postgården-Bjärke
Vägtyp: Byväg i gränsbygd. Enskild grusväg, 2 140 m.
Beskrivning: Äldre sträckning av väg från Hova mot bl a Amnehärad. Är parallell till nya vägen och går Bråta-Backen-Kullen-Bjärke genom odlingsbygd med växelvis slättpartier och bergryggar. Vägen kantas av långa stråk av bebyggelse, där särskilt Bråta-Backen har karaktär av radby, med bebyggelsemönster delvis kvar från före laga skiftet. Den äldre bebyggelsen är delvis uppblandad med nyare inslag.
Representativitet: Typisk vägutformning och -dragning för länets norra gränsbygd.
Kontinuitet: By- och gårdsnamn kända sedan 1500-talet talar för att vägen har lång hävd i tid. Förhistorisk fornlämning vid Bjärke. Kontinuiteten är hög även på grund av att vägen fortfarande används vid sidan av den nya. Se även nedan!
Raritet: Sammanhanget med nya vägen visar på ett ovanligt tydligt sätt hur vägar byggts i olika tider. Mycket innehållsrik vägmiljö: artrik vägkantsflora, ängs- och hagmarkspartier, lönnallé (ca en km lång) och gott om stenmurar. Vidare finns en milstolpe, gamla vägräcken, mjölkbord samt en äldre vägvisare i järn. Mängden bevarade objekt är mycket värdefull och bidrar starkt till vägens kontinuitet; inte minst för att det tidigare 1900-talets numera sällsynta vägobjekt finns representerade (mjölkbord, räcke, vägvisare). Omgivande odlingslandskap är relativt välbevarat sedan laga skiftet. Inslag av naturlig betesmark finns.
Underlag: ONK-område (mycket höga värden).
Summaintryck: Välbevarad gränsbygdsväg med stark kontinuitet och stor variation i vägmiljöobjekten. Pedagogiskt exempel på olika tiders vägbyggen.
. Tvärs över Skagersvik. Det finns en till bevarad vägstump som man lättast hittar om man börjar på grusvägen mellan Torpa och Skagersvik där den korsar väg 200.
Kör 200 meter mot Skagersvik, runda det gamla stationshuset och följ en smal grusväg ut på en gropig vägbank som går tvärs över den innersta viken av Skagern och sedan tar sig upp till Barrebackens vägskäl för att fortsätta upp över skogen till Brötetorp och Hollet, där man får ge upp.
Se den blå linjen på kartan.
Om den här trakten kan man läsa i boken Västergötland–Göteborgs Järnvägar (1948):
Linjen Torved—Gullspång, 20,1 km
(med jämnlöpande landsvägslinje)
Från Torved går banan förbi Siggarud, Midskog och Barrebacken samt Skagersvik och når så Gullspång. Järnvägslinjen passerar genom de ofta ödsliga nejderna i stort sett jämsides med landsvägen Torved-Gullspång, där en busslinje går fram.
Många tecken varslar här om att man reser genom trakter, som ligger långt bort från de allfariga vägarna. Den sparsamma bebyggelsen längs linjen, där boningshusen ej sällan enligt gamla tiders sed ligger på ena sidan av landsvägen samt ladugårdarna på den andra, är, om ej direkt efterbliven, så dock verkligt åldrig.
Starkast framträder ödestämningen i närheten av Midskog. Från Torved har terrängen långsamt stigit för att vid Midskog nå en höjd över havet av 102,5 m.
Skagersvik är en allt mer framträdande industriort, där särskilt tillverkningen av monteringsfärdiga hus från Skagersviks Nya Träindustri AB blivit mycket betydande.
Vägen sluttar nu rätt raskt ned mot Gullspång, ett betydande municipalsamhälle, beläget vid det fordom bl. a. för sitt laxfiske så berömda vattenfallet i Gullspångsälven. Stationen är gemensam med Nora Bergslags järnväg. Platsen är belägen i en naturskön och folkrik nejd. Invånarantalet i Gullspång är nära 500. I Gullspång finns en betydande elektrisk kraftstation. Vidare finns ett kisel-järnverk med elektriska smältugnar. Här ligger också Skaraborgs läns hushållningssällskaps fiskodlingsanstalt.
Kör 200 meter mot Skagersvik, runda det gamla stationshuset och följ en smal grusväg ut på en gropig vägbank som går tvärs över den innersta viken av Skagern och sedan tar sig upp till Barrebackens vägskäl för att fortsätta upp över skogen till Brötetorp och Hollet, där man får ge upp.
Se den blå linjen på kartan.
Om den här trakten kan man läsa i boken Västergötland–Göteborgs Järnvägar (1948):
Linjen Torved—Gullspång, 20,1 km
(med jämnlöpande landsvägslinje)
Från Torved går banan förbi Siggarud, Midskog och Barrebacken samt Skagersvik och når så Gullspång. Järnvägslinjen passerar genom de ofta ödsliga nejderna i stort sett jämsides med landsvägen Torved-Gullspång, där en busslinje går fram.
Många tecken varslar här om att man reser genom trakter, som ligger långt bort från de allfariga vägarna. Den sparsamma bebyggelsen längs linjen, där boningshusen ej sällan enligt gamla tiders sed ligger på ena sidan av landsvägen samt ladugårdarna på den andra, är, om ej direkt efterbliven, så dock verkligt åldrig.
Starkast framträder ödestämningen i närheten av Midskog. Från Torved har terrängen långsamt stigit för att vid Midskog nå en höjd över havet av 102,5 m.
Skagersvik är en allt mer framträdande industriort, där särskilt tillverkningen av monteringsfärdiga hus från Skagersviks Nya Träindustri AB blivit mycket betydande.
Vägen sluttar nu rätt raskt ned mot Gullspång, ett betydande municipalsamhälle, beläget vid det fordom bl. a. för sitt laxfiske så berömda vattenfallet i Gullspångsälven. Stationen är gemensam med Nora Bergslags järnväg. Platsen är belägen i en naturskön och folkrik nejd. Invånarantalet i Gullspång är nära 500. I Gullspång finns en betydande elektrisk kraftstation. Vidare finns ett kisel-järnverk med elektriska smältugnar. Här ligger också Skaraborgs läns hushållningssällskaps fiskodlingsanstalt.
t3. Vägen från Töreboda till Hova gick naturligtvis genom Slätte förr i tiden. Och den extra svängen kan man ju fortfarande kosta på sig – om man inte är fortfarande.
Men efter järnvägspassagen börjar en väg som inventeringen "Kultur på väg i Skaraborg" uppmärksammar som en klass 3-väg:
"Väg 200, Björkulla(1054)-Hova(1006)
Vägtyp: Åsväg i gränsbygd. Allmän, belagd väg, 8 201 m, varav 2 979 m i Gullspångs kommun. Beskrivning: Mellan Björkulla och Hova löper vägen i långa sträckor uppe på Loksåsen och anknyter delvis till Hovaåns dalgång. Passerar småsjöar i det kulliga kamelandskapet vid Björkulla i söder. Representativitet: Karaktäristisk anpassning till terräng och landskapsbild.
Kontinuitet: Fornlämningstält kring Björkulla; bl a jämframställningsplatser, gravfält och domarring. En milstolpe vittnar om vägens ursprung som förbindelseled mot Hova - av hävd central vägknut och stor marknadsplats i norra Vadsbo. Hova kyrkby har medeltidsanor; gammal odlingsbygd. Passerar radbyn Björkulla.
Raritet: Fornlämningarna, se även ovan! Vägen passerar naturlig betesmark och lokaler för hotade kärlväxter. Sandhunden flora, t ex strandråg. I omgivningen finns ängs- och hagmarksobjekt. Kamelandskapet och Hovaåns ravin har mycket stora naturvärden.
Underlag: Riksintresse för naturvård (NR 5). NP-område (mycket högt värde). ONK-område (mycket höga värden). KKU-område. KKU-objekt.
Summaintryck: Något moderniserad men ändå karaktäristisk gammal färdväg."
///Kamélandskap är kuperade områden med kullar, gropar och (som här) dödissjöar. Allt skapat av inlandsisen för 10 000 år sedan.///
- - - - - - -
Klass 1-vägar är av högsta värde, klass 2-vägar har mycket högt värde, klass 3-vägar har högt värde. Det gäller framför alltsom skydd mot åtgärder som kakan förändra vägarna karaktär.
Förkortningar som används under rubriken Underlag:
NR : Riksintresse för naturvården
KR : Riksintresse för kulturmiljövården
FR : Riksintresse för friluftslivet
NVO: Naturvårdsområde
LSO: Område med landskapsskydd enligt naturvårdslagen.
NP: Naturvårdsprogram för Skaraborgs län, 1984 ONK: Bevarandeprograrn och åtgärdsprogram för odlingslandskapets natur- och kulturvärden i Skaraborgs län, 1992.
KKU: Kommunal kulturmiljövårdsutredning KKU-objekt: Objekt i kommunal kulturmiljövårds-utredning. Syftar uteslutande på kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.
Men efter järnvägspassagen börjar en väg som inventeringen "Kultur på väg i Skaraborg" uppmärksammar som en klass 3-väg:
"Väg 200, Björkulla(1054)-Hova(1006)
Vägtyp: Åsväg i gränsbygd. Allmän, belagd väg, 8 201 m, varav 2 979 m i Gullspångs kommun. Beskrivning: Mellan Björkulla och Hova löper vägen i långa sträckor uppe på Loksåsen och anknyter delvis till Hovaåns dalgång. Passerar småsjöar i det kulliga kamelandskapet vid Björkulla i söder. Representativitet: Karaktäristisk anpassning till terräng och landskapsbild.
Kontinuitet: Fornlämningstält kring Björkulla; bl a jämframställningsplatser, gravfält och domarring. En milstolpe vittnar om vägens ursprung som förbindelseled mot Hova - av hävd central vägknut och stor marknadsplats i norra Vadsbo. Hova kyrkby har medeltidsanor; gammal odlingsbygd. Passerar radbyn Björkulla.
Raritet: Fornlämningarna, se även ovan! Vägen passerar naturlig betesmark och lokaler för hotade kärlväxter. Sandhunden flora, t ex strandråg. I omgivningen finns ängs- och hagmarksobjekt. Kamelandskapet och Hovaåns ravin har mycket stora naturvärden.
Underlag: Riksintresse för naturvård (NR 5). NP-område (mycket högt värde). ONK-område (mycket höga värden). KKU-område. KKU-objekt.
Summaintryck: Något moderniserad men ändå karaktäristisk gammal färdväg."
///Kamélandskap är kuperade områden med kullar, gropar och (som här) dödissjöar. Allt skapat av inlandsisen för 10 000 år sedan.///
- - - - - - -
Klass 1-vägar är av högsta värde, klass 2-vägar har mycket högt värde, klass 3-vägar har högt värde. Det gäller framför alltsom skydd mot åtgärder som kakan förändra vägarna karaktär.
Förkortningar som används under rubriken Underlag:
NR : Riksintresse för naturvården
KR : Riksintresse för kulturmiljövården
FR : Riksintresse för friluftslivet
NVO: Naturvårdsområde
LSO: Område med landskapsskydd enligt naturvårdslagen.
NP: Naturvårdsprogram för Skaraborgs län, 1984 ONK: Bevarandeprograrn och åtgärdsprogram för odlingslandskapets natur- och kulturvärden i Skaraborgs län, 1992.
KKU: Kommunal kulturmiljövårdsutredning KKU-objekt: Objekt i kommunal kulturmiljövårds-utredning. Syftar uteslutande på kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.